Månadsarkiv: februari 2013

Barmark

Idag har vi haft en del plusgrader. När jag cyklade hem från jobbet var stor del av cykelbanan barmark. Blött och grusigt, men barmark. Hoppas nu det blöta låter bli att frysa på under natten. Det är ju så tråkigt att börja med att leda cykeln till jobbet på grund av isgator.

Så, låt plusgraderna stanna och resten av snön töa bort. Låt värmen komma och solen stanna. Vår, vår, vår. Kom! Imorgon är det ju ändå 1 mars.

Dag 037 & Post 039 av #Blogg100

Publicerat under Livet | Lämna en kommentar

En vacker väg hem

Idag har det varit en fantastisk vinterdag (med doft av vår i luften). Min promenad hem från jobbet tog drygt 40 minuter. Och så vackra 40 minuter! 20130227-205712.jpg Dag 036 & Post 038 av #Blogg100

Publicerat under Livet | Lämna en kommentar

Roligt på jobbet

Under förra veckan påbörjade vi ett isprojekt på förskolan. Isprojektet inleddes med att blanda karamellfärg och vatten, för att sedan fylla platshandskar med vätskan.

Det har följts upp av fyllda ballonger, som frusit, spruckit, trillat av buskar. Vi har lagt ballonger i snön och allt har utvecklats till en härlig isutställning på förskolans gård. 20130226-191957.jpg Igår fyllde några barn mjölkförpackningar med färgat vatten. Idag upptäckte de att vissa delar frusit sämre än andra. Det var häftigt att se hur barnen då plötsligt vände senaste veckans experimenterande till lek. Bland annat öppnade de en glasskiosk med mängder av smaker. Några andra gjorde pytt-i-panna. 20130226-192024.jpg Det är ju det här som gör att jag verkligen tycker om mitt arbete. Ingen dag är den andra lik, fantastiska ungar och en så härlig, kreativ miljö.

Åh, underbara yrke!

Dag 035 & Post 037 av #Blogg100

Publicerat under Jobb | 2 Kommentarer

Trötthet

Vissa dagar är man tröttare än andra. Klockan är 19.34 och jag hr redan somnat i soffan en gång. Blir en riktigt tidig kväll!

Dag 034 & Post 036 av #Blogg100

Publicerat under Livet | Lämna en kommentar

Vinter kan få bli vår

Eftersom det idag är sportlovets sista dag (iaf här i Linköping), känner jag att vintern kan få plocka ihop sig.

Jag önskar mig barmark, sol och varma vindar. Grus som knastrar under skorna, fåglar som kvittrar i träden. Färre lager kläder och gymnastikskor.

Våren lär dröja ett tag till, men man kan ju alltid drömma…

Dag 033 & Post 035 av #Blogg100

Publicerat under Livet | Lämna en kommentar

Kompiskalas!

Idag hade vi kompiskalas för N. Han fyller ju 1 år nästa helg. Galet! Förstår inte var året har tagit vägen.20130223-212308.jpgPaket, kompisar, chokladtårta, bus och kärlek.

Dag 032 & Post 034 av #Blogg100

Publicerat under Livet | Lämna en kommentar

Is som pedagogiskt verktyg

Det här är vad vår vecka på förskolan till stor del handlat om. Vatten som fryser, expanderar. Färg som avtar, snö som isolerat.
20130222-200857.jpgGud så spännande det är att göra saker med barn som man själv förundras över. Mer is åt folket!

Dag 031 & Post 033 av #Blogg100

Publicerat under Jobb | Lämna en kommentar

Fantastiska unge

Idag har jag också fått se honom gå. Fantastiskt! De första stegen han visar för mig (helt utan stöd…)

Härliga, underbara, älskade unge!

Dag 030 & Post 032 av #Blogg100

Publicerat under Familj | Lämna en kommentar

De första stegen

Idag tog grabben sina första steg. Rikard ställde honom lite framför sig och N tog fyra stapplande steg och avslutade med att krama sin pappa.

Fantastiska, underbara familj!

Dag 029 & Post 031 av #Blogg100

Publicerat under Familj | 1 Kommentar

Att hålla sig sysselsatt

När man får jobbiga besked är det rätt skönt att hålla sig sysselsatt. Därför var det rätt skönt att jobba idag. Glada, fantastiska barn, som kräver mer eller mindre uppmärksamhet.

Nu är det annorlunda. Klockan är åtta. Grabben sover (efter många om och men) och min underbara make är på egna äventyr ikväll. Glad för hans skull, roliga saker behövs emellanåt.

Tyvärr tycker jag det är jobbigt. För en vecka sen hade egentiden varit guld. Nu är det mest påfrestande för psyket. Det är skillnad på hur man känner och upplever ensamhet före respektive efter sorgliga besked.

Ikväll är första gången på länge som jag känner att ensamhet är en utmaning. En rätt jobbig utmaning. Tankarna flyger gärna iväg i både sunda och osunda tankebanor. Försöker styra tankarna lite och tänka logiskt, för att de inte ska få härja helt fritt. Men det är svårt. Allt är så obegripligt, overkligt. Hur ska det någonsin gå att förstå?!

Dag 028 & Post 030 av #Blogg100

Publicerat under Livet | 2 Kommentarer

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.