Kärlek i eländet

Huvudet, bihålorna, öronen, ögonen, halsen. Allt värker och febern kommer och går som den vill. Med det sagt, tänkte jag först skriva ett inlägg med fokus på hur vansinnigt synd det är om mig.

Istället fokuserar jag på positiva saker i detta elände och påminner mig själv om att jag har den bästa familjen det går att ha.

En make som med sin ärlighet, ödmjukhet, kärlek och trygghet, alltid finns där för för mig. Alltid får mig att må bättre och gör mig till en bättre människa.

En son med ett leende som får mig att älska livet. Grabben som med sina tulsande steg rör sig runt, runt, runt. Som skrattar, brister ut i glädjetjut, leker titt-ut, söker ögonkontakt och vill vara med. Hela tiden och överallt. Han som plaskar som en tok i badkaret och som ”tappar” saker på golvet från matstolen.

Tänk att det går att älska andra så oförklarligt mycket. Det är galet och fantastiskt på samma gång. Och för mig finns det inga finare killar i världen!

Dag 064 & Post 070 av #Blogg100

Publicerat i Familj, Hälsa. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Lämna Trackback.

Kommentera

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.