Orättvisa

Ibland går saker så himla fort, och får tillvaron att tillfälligt bli helt upp och ned.

Igår städade jag och min kollega tillsammans med barnen för att kunna äta mellanmål. Jag snavade ur min toffel, vred till knät och tårarna rann. Tänkte att det skulle gå över, att det var i det exakta nuet det gjorde ont.

En timma senare hade tårarna runnit flera gånger. Jag hade ringt grabbens förskola och sagt att Rikard fick hämta senare. Själv fick jag skjuts till akuten.

Drygt fyra timmar senare var jag, mina kryckor och mitt svullna knä hemma. Diagnosen jag fick var att ledbandet troligen tänjt ut sig i rotationen. Ordinerades värktabletter och rörelse, utan att belasta med exempelvis lyft. Lätt med en 1,5åring hemma och arbete inom förskolan.

Så tillräckligt illa för att veckan ut inte kunna jobba eller ta hand om grabben. Men försöker tänka som min kollega skrev till mig ”Skönt att det inte var värre”. För det kunde det ju absolut ha varit.

Så nu tar vi en ordentlig vilovecka och håller tummarna för att jag förhoppningsvis kan börja jobba snart igen, typ i nästa vecka.

Publicerat i Hälsa, Jobb. Bokmärk permalänken. RSS-feed för det här inlägget. Lämna Trackback.

Kommentera

Swedish Greys - ett WordPress-tema från Nordic Themepark.